Igår kl 0815 befann jag och Robin mig på Kvinno- och barncentret på sjukhuset. Jag fick komma in med en gång på mitt rum som jag skulle dela med en annan tjej. Bara byta om till sjukhuskläder och sen fick jag två små behållare med massor av tabletter. Sju smärtstillande som jag bara skulle svälja ner, och 4 st tabletter som jag skulle... Ja, trycka upp. Det kändes rätt ut sagt förjävligt att trycka in tabletter som skulle göra så min unge kom ut. Fyfan vilken mardröm det var att gå in på det kalla badrummet och bara göra det. All by myself. Men tydligen måste man låtsas att man är stark och bara göra det. Så, gjort. På med BLÖJA och lägga sig i sängen då. Bäddade ner mig i sängen igen och så kom Robin med mat till mig. Kunde inte äta. Sköterskan kom in efter ett tag och sa att blödningarna startar efter en timme och att jag kunde gå upp till Robin som satt i matrummet för det var bra om jag rörde på mig så allt satte igång. Jaja, gick upp då och drack saft. Sen åkte min roomie iväg till ett annat rum så då gick jag och Robin in på mitt rum. Där somnade jag i sängen och sweetie i sin fåtölj, så han åkte hem.. Stackarn var så trött. Jag låg där i sängen, ensam, och såg på tv. Mitt i allt så är det som en propp som går och jag springer till toaletten och trevligheter kommer ut. Jaja, var ju ingen fara tänkte jag. Tydligen var det bara tablettrester enligt sköterskan. Lägger mig i sängen igen, ensam i rummet. Efter ett tag kommer nästa propp och det var då mindre trevlig kan jag lova er. Fy helvete. La mig i sängen och grät och grät. Var dock inte det som skulle komma så bara fortsätta kämpa. Min roomie kom tillbaka till rummet och rullades in på en säng bakom skynket brevid mig. Vi pratade, såg på tv och bara låg där och tyckte synd om oss själva, ungefär. Sen får jag sån helvetes värk så ringer till sköterskorna och ber om mer smärtstillande. Då var jag uppe i 11 stycken. Ingenting hjälpte. Gick på toaletten en gång till men direkt jag ställe mig upp började hela rummet snurra så la ner huvudet igen på sängkanten, försökte komma mig till toaletten som var en armlängd bort men direkt jag kom in dit så kunde jag inte hålla mig uppe längre. Tjejen i samma rum såg det och ringde på klockan så sköterskorna kom. Då hade jag tagit mig tillbaka på sängen, eller iallafall halva jag. Såg ingenting, brusade i öronen och bara skrek. Fick en spruta i arslet och så stod dom där brevid mig och dividerade vad dom skulle göra. Körde mig till gynekologen och där var det fyra sköterskor som försökte hålla kontakt med mig medans jag låg och skrek vilket helvete det var och hur satans ont jag hade och att jag inte orkar mer. Men som sagt var, man måste tydligen låtsas vara stark och jag gjorde det. Alla fyra försökte sticka mig med SJU stick överallt i armen utan att lyckas hitta blod. Till slut fick dom in droppet och jag började försvinna in i en annan värld kändes det som... Dom lyfte över mig till gyn. stolen och där hände det. Hela kalaset kom ut med bebis och allt och jag bara låg där och skrek av mina magsmärtor medans jag fick hjälp att andas och alla försökte hålla mig vaken. Varför det gjorde så ont (om jag nu minns rätt...) så var det för att livmodern blev större och större, allt samlades där inne och tryckte på. När allt var klart var det en otrolig lättnad. Blev rullad till ett eget rum och sen till ett "nattrum" eftersom jag skulle få sova över pga. lågt blodtryck och magsmärtor. Under natten har jag fått hjälp med diverse saker, prover, blodtryck osv. Imorse vid 10-11 sa dom att jag kunde åka hem om jag tog det lugnt, inte gick så mycket och bara vilade. Mm, är bara inte så lätt att vila men ska göra mitt bästa. Som jag sagt tidigare, man kan inte bara ge upp.